Batplag är barn till invandrare från Punjab som flyttade till orten Arsel i Tyskland. Som liten spelade han ofta fotboll i klubben Arsel SV, mittback var hans föredragna position. Idag bor Batplag i Brighton, England och försörjer sig genom att importera gödsel från centraleuropa. Han och hans familj producerar även själva stora mängder gödsel i sitt hus på den brittiska landsbygden. -Vi försöka äta rejält med fiber, kolhydrater och protein, säger Batplag, han menar att det ger en bättre konsistens och högre kvalitet på slutprodukten. -Vi producerar, på ett ungefär, 3 kubik i veckan därhemma, säger Batplag och ler på ett sådant där finurligt sätt som antagligen bara han kan göra. Familjens egna produktion säljs på spot-marknaden FIS i den holländska staden Braakare. -Många kunder säger att det är mer krut i det jag kokar ihop här hemma, än det vi importerar från fastlandet och det tar jag och min familj som en stor komplimang. Men all produktion går inte till lantbruk...
Efter att jag träffat Oren så blev jag lite fundersam, hur jobbar Batplag egentligen och hur tar han hand om sina anställda? Jag beslöt mig för att besöka herr Looktascheet igen för att ställa några seriösa frågor. Det skulle visa sig att samtalet blev upphetsat. Batplag vankar av och an över grusgången och sparkar lätt i marken på sina ställen. Han är upprörd över något och säkert har han lågt blodsocker. -Jag vet att du har talat den den där jädra Oren! Skriker han rakt ut när han ser mig och ser ruskigt upprörd ut. Ja, jag hade honom som anställd en period, mest för att hjälpa honom upp på benen igen, men den jäveln producerade knappt nånting ju! Min fru gör dubbelt så mycket på en timme som den saten producerar på en hel dag och då ska du veta att han fick ordentligt med mat. Sen när jag såg det där med frigoliten så blev jag så ruskigt förbaskad att jag slängde ut fanskapet ögonaböj. -Alltså mina kunder är finsmakare, skulle jag skicka iväg nåt med massa förpackningsmaterial...
Onnti är född i Tampere, Finland, men migrerade snart till England efter att diagnosen var stipulerad. --Äh fan,jag kände det själv, jag bara måste iväg, säger han. -Alltså, bort från stan, bort från allt liksom, jag längtade hem kanske? Onnti visar sitt raster för mig och jag ser att det är krydda i, jag svajjar och frågar: ja. bra jobbat. men vad ska du göra sen? Han svarade: -Jag ska bara hem å lägga en kabel till, ses sen tjockis! Onnti börjar gå sin väg, men jag ber honom stanna en stund, jag har så många frågor som enna står för sig själva och inte får något svar. Jag försöker få in samtalet på det här med kosthållning och tallriksmodellen: -Får jag höra ett ord till om tallriksmodellen så åker du på en propp, gubbstrutt! Kom inte här med dina moralpredikningar och skuldbelägganden, jag har kistan full med keck och det ska bara ut, fortare än kvickt helst, så nu måste jag dra, hejdå! Onnti lämnar mig ensam på trottoaren, en rökpelare tornar upp sig i hans akter när han går ...
Kommentarer
Skicka en kommentar