Camp seborré 2023

  Det har tagit tid för mig att hitta Rakktuppi, hon verkar föra en skymd tillvaro, tillslut finner jag henne på en nagelsalong i utkanterna av Hove. -Jag skiter fullständigt i Batplags historia, säger hon. Jag bryr mig bara om honom, mig själv, och om jag får säga det själv, min enorma produktion och pengarna som trillar in varje månad. Jag sover gott på natten ska du veta! Hon rättar snabbt till sin guccikeps, slänger in ett nytt tuggummi och fortsätter med sin tankegång: -Jag käkar lätt 3 calzone till frukost, två dubbla espresso på det, sen går jag in med senaste Vouge och börjar producera, Batplag säger att jag snittar 0,9 just nu och det är bra för någon som nyss startat. Alltså, på 1kg får jag ut 9 hekto högoktanig produktion och det är jag väldigt nöjd med.  Är steroider en del av din vardag Raktuppi? -Jo, det är en baksida (pun intended) av branschen, min tolvfingertarm liknar just nu Arnold Schwarzeneggers underarmar säger min röntgensjuksköterska, hon har aldrig set...

  Efter att jag pratat med Batplag den andra gången började jag tänka på vad jag själv har för funktion i allt det här. Har jag inte ett ansvar för att ta reda på hur Batplag egentligen styr den här skutan? Är det rimligt att han skamlöst profiterar på andra människors slit? Hur behandlar han egentligen alla dessa, får de ok betalt och hur är arbetsförhållandena? För att söka svar på dessa frågor möter jag upp med Rohven Bherrom Respit som ursprungligen kommer från Teheran, men som flyttade till Brighton, ursprungligen av kärleksskäl: -Det var ju bra till en början allting, jag hängde med Jeanette och vi hade det ok. Sen startade allt det här med "pengarna ska in", jag fattade inte det först men, sen när jag såg att det var hyfsat lätt jobb, så sa, jag bara "ja" hela vägen. -Vad är Batplags pryl då, frågar jag. -Grejen han verkar köra med alla är att det är tungt med, ungefär, vesuvio-pizza först. Sen är tanken att produktionen ska regera, på ett ungefär. Han verkar...

 Jag har suttit och klurat om nyårsmiddagen. Jag tycker helt klart att vi äter hemma hos oss i ekorr-huset.  Förutsättningarna är möjligen något utmanande, en äter inte djur förutom fisk och skaldjur, en annan äter allt utom fisk, sen tror jag resterande är mer åt flexiterianhållet men undertecknad har svårt att käka utan att jag får i mig fullvärdigt protein. Klart alltså är att middagen behöver bestå av en mängd rätter. Fokus är även på att maten ska vara prisvärdig, elegant och festlig, förutom att det även ska smaka gott. Vore detta inte nog så måste måltiden även harmoniera med våra gemensamma behov av att tillse att vi äntligen kan komma att bli av med våran seborré-problematik. Maten bör i så lång utsträckning som möjligt vara biodynamiskt odlad och fri från bekämpningsmedel och all annan typ av legym-bunden syfilis eller motsvarande problematik. Förrätt: Här tänker jag mig att man får satsa på mer säkra, festliga, alternativ. Helst från havet, ostron, hummer, ostar, he...

  Onnti är född i Tampere, Finland, men migrerade snart till England efter att diagnosen var stipulerad. --Äh fan,jag kände det själv, jag bara måste iväg, säger han. -Alltså, bort från stan, bort från allt liksom, jag längtade hem kanske? Onnti visar sitt raster för mig och jag ser att det är krydda i, jag svajjar och frågar: ja. bra jobbat. men vad ska du göra sen? Han svarade: -Jag ska bara hem å lägga en kabel till, ses sen tjockis! Onnti börjar gå sin väg, men jag ber honom stanna en stund, jag har så många frågor som enna står för sig själva och inte får något svar. Jag försöker få in samtalet på det här med kosthållning och tallriksmodellen: -Får jag höra ett ord till om tallriksmodellen så åker du på en propp, gubbstrutt! Kom inte här med dina moralpredikningar och skuldbelägganden, jag har kistan full med keck och det ska bara ut, fortare än kvickt helst, så nu måste jag dra, hejdå! Onnti lämnar mig ensam på trottoaren, en rökpelare tornar upp sig i hans akter när han går ...

  Scheggeti är optiker i Brighton och har även ett kisskokeri i sin gillestuga på 121 Freshfield Road. -Ja, jag kokar väl en 30 kubik en vanlig helg och det brukar bli ganska potent sirap av det hela, säger Scheggeti och skruvar sin mustasch lite finurligt. Jag tar ett steg tillbaka och tänker "men, vad säger grannarna".  -Äh, jag har delat ut gasmasker till dom som verkar störa sig extra, kommunen har sagt att detta är en legitim verksamhet, så dom har inget att komma med ändå. Jag gör det jag vill och dom kan dra dit pepparn växer. -Jag säljer en hel del fosfor till Oceanien, främst på Nya Zeeland verkar det finnas ett stort intresse och jag har väl 2-3 plan som går härifrån på månadsbasis fullastade med min produktion.  Jag tänker för mig själv, "var får han allt ifrån" vad får en människa att hålla på med sån här skit egentligen, hur är han funtad och framförallt, varför fortsätter han, finns det inget stopp, lite rim och reson skulle man väl kunna begära? Scheg...

  Efter att jag träffat Oren så blev jag lite fundersam, hur jobbar Batplag egentligen och hur tar han hand om sina anställda? Jag beslöt mig för att besöka herr Looktascheet igen för att ställa några seriösa frågor. Det skulle visa sig att samtalet blev upphetsat. Batplag vankar av och an över grusgången och sparkar lätt i marken på sina ställen. Han är upprörd över något och säkert har han lågt blodsocker. -Jag vet att du har talat den den där jädra Oren! Skriker han rakt ut när han ser mig och ser ruskigt upprörd ut. Ja, jag hade honom som anställd en period, mest för att hjälpa honom upp på benen igen, men den jäveln producerade knappt nånting ju! Min fru gör dubbelt så mycket på en timme som den saten producerar på en hel dag och då ska du veta att han fick ordentligt med mat. Sen när jag såg det där med frigoliten så blev jag så ruskigt förbaskad att jag slängde ut fanskapet ögonaböj. -Alltså mina kunder är finsmakare, skulle jag skicka iväg nåt med massa förpackningsmaterial...